somliga ljus

brinner verkligen aldrig ut, aldrig aldrig aldrig.

Om fyra dagar har det gått ett halvår, ett halvår Helena och tårarna har inte slutat rinna än, varje gång jag går in på din sida räknar jag med att gråta, därför gör jag det på natten när ingen kan se och höra förutom du. Ibland gråter jag, ibland inte men smärtan och saknaden är densamma. Jag är så lycklig i mitt liv nu, jag har så mycket att vara tacksam över och det är tack vare dig, jag hade aldrig kunnat tro att någon i min närhet skulle dö så ung, därför tänker jag jämt tänk om det är jag nästa gång..? Därför är jag tacksam över livet, jag struntar i allt negativt och försöker leva mitt liv fullt ut! Jag har så mycket som jag skulle vilja säga till dig, jag skulle göra allt för att se dig igen. Inte för att vi var bästa vänner, eller umgicks speciellt mycket, men jag uppskattade verkligen dig, och jag hoppas innerligt att du visste det för du var bäst Helena, eller nej du ÄR bäst, ingen kommer kunna slå dig.
Älskar dig min fina vi ses i nangijala.
Jag saknar dig så! 930627-101105 Vila i frid älskling!

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback